TIS


Gooood morgon :) mina sömnrutiner är för närvarande katastrof, så det är därför jag bloggar vid den här tiden... Måste verkligen komma tillbaka till en normal dygnsrytm. Hur som, idag ska jag hänga med denna underbaring. Bilden knäpptes av i en hiss på Upper East innan vi GICK från typ 80th st ner till 45th st. Jisses vad det kändes i benen. Idag rullar vi dock runt i Falun med min lilla röda bil och uträttar tusen ärenden, puss!

HELGEN

En snabbresumé sedan sist. I fredags åkte jag och Amna hem till Anton och hängde med killarna som var i full gång med att föra. Vet inte hur många gånger jag sa att jag saknat dem, det var riktigt kul att bara sitta där med dem och babbla lite. Sedan plockade vi upp Matilda och åkte hem till Amna och åt glass. Helmysigt, och det är precis sånt här som jag saknat mest.
 
Jobbade hela lördagen och när jag stämplade ut på kvällen plingar telefonen till, Mirja tyckte spontanutgång lät som en bra idé och jag kunde ju inte annat än att hålla med. En timme senare satt vi hemma hos henne och pimplade drinkar innan vi kilade vidare in till etage lagom till midnatt. Hade verkligen en jättekul kväll och bästa är ju att träffa på så mycket folk jag inte sett på länge! Sedan vankades det efterfest så söndagen blev en riktig vilodag.
 
Imorgon står tusen saker på 'att göra'-listan med start vid sju. Godnatt! ♥

TRETTIOTRE

 
Är ÄNTLIGEN klar med allt 'inför ambassadbesöket' -så nu är det bara att åka dit. Har mitt visa och flygbiljetten är betald. Haha alltså, jag ska flytta till USA??????? Hade man ju inte kunnat tro för fyra/fem år sedan när jag fuskade mig igenom varenda engelskläxa under högstadiet hahaha.... 
 
Har ni sett 'you are here'-collection muggarna från Starbucks? Superkul att samla på tycker jag, förhoppningsvis blir det en hel del som får trängas med den från Hamptons och New York :)

JOBBELIJOBB

Världens härigaste bukett med rosor som jag möttes av på Arlanda
 
GODMORGON! Uppe tidigt idag för jag ska faktiskt jobba i några timmar. Har verkligen världens härligaste kollegor och jag har ändå inte varit där på fem månader så det har varit riktigt kul att få se alla igen och att få krama om dem. 

UR TELEFONEN

1. Näst sista dagen efter min standardrunda i Central Park i ett regnigt New York / 2. Diana och jag varvade favvoglassen och världens godaste kakor med massa skitsnack och GG kvällen innan jag åkte / 3. På väg ut från Manhattan / 4. och 5. Madeleines hejdå-presenter till mig / 6. Planet med Manhattan i bakgrunden / 7. och 8. Återförenad med lillasyster igen, fika på café vi 3 / 9. Bubbelbad och drinkar med Emma / 10. och 11. och 12. Fika och sushi i stan med Malle
 
Några snapshots ur mobilen! Ska tömma kameran och göra lite ordentliga inlägg också, tids nog haha. Har just nu spritt ut papper över hela vardagsrummet och haft ambassaden i luren halva eftermiddagen. Organiserat kaos med andra ord. Fick dock nästan två timmar över skype med min bästa Londonbo Hanna vilket var sååå himla kul.
 
Nu: Tar en paus från mailandet och visumkrångel för att möta upp Malle på gymmet. Ska bli sååå kul och framför allt skönt att få träna igen.
 
Puss!

35 DAGAR KVAR I SVERIGE

Tänkte bara slänga in ett inlägg och tala om att jag lever. I samma veva måste jag be om ursäkt över att min lur är mer avstängd än påslagen och att jag mer eller mindre aldrig slår en kik på Facebook. Har massvis med pappersarbete gällande nästa tripp till staterna som måste bli klart så snart som möjligt och det är så jäääääkla mycket. 
 
Har massor jag vill fylla bloggen med, men något som toppar det mesta var hur Emma och Lisa överraskade mig. Pratade med Emma i telefon i onsdags, men så var hon tvungen att lägga på för att 'hoppa på cykeln', dvs flygplanet. Några timmar senare plingar det på dörren och där står hon efter att ha flygit tillbaka till Falun för att överraska mig!!!!!! Nästa chock kom i fredags. Hade mer eller mindre ställt in mig på att jag kanske inte skulle få träffa Lisa på ett och ett halvt år eftersom hon inte hade möjligheten att åka hem till Falun. Så sitter jag i soffan och får plötsligt syn på att hon kommer gående upp mot mitt hus. Kastade mig mer eller mindre ut genom dörren och bara skrek hahahaha. 
 

HOME

 
Att säga hejdå var fruktansvärt jobbigt så när chauffören hämtat upp mig och bilen lämnade Manhattan rullade tårarna hejdlöst längs kinderna. Sista natten sov jag hos en vän och när jag traskade tillbaka mot 95th på morgonen längs Broadway slogs jag av tusen känslostormar på en och samma gång. Jag älskar New York. Jag älskar hur folk bara kommer fram och pratar med en och hur farligt beroendeframkallande blåbärssconesen på Starbucks är. Jag älskar att jag fått vänner från alla håll och kanter ute i världen och hur fantastiskt det är att bara gå runt i Central Park. Jag älskar stränderna ute i Hamptons och hur busenkelt det är att åka tunnelbana inne i City. Jag älskar hur hela NYC bara lever men framförallt älskar jag mina två pluttisar jag suttit barnvakt åt. Jag kan inte förklara hur underbar den här sommaren har varit. Lite för bra för att vara sann faktiskt.
 
Dock var det oerhört kul att mötas av mamma och pappa på Arlanda igen. Få famnen full av rosor, godis och kramar för att sedan komma hem. På mitt rum väntade ännu mer rosbuketter och massor med små söta presenter! Alltifrån allt mitt favoritgodis i alla dess former till ansiktsprodukter från Lancome. Mina päron kan dem. Svårslaget var dock när världens bästa Emma plingade på dörren. Hon har nämligen flyttat och hade tagit flyget tillbaka till Falun för att överraska mig. Tror jag kramade om henne säkert 20 gånger för att försäkra mig om att hon framtiskt var här, hahaha.

MAGNOLIA

Runt lunch plingade det till i mobilen om att jag skulle pallra mig ner till hörnet mellan 69th och Columbus. Diana kunde inte riktigt smälta att jag aldrig varit på Magnolia haha men nuså!! Så himla gulligt ställe, något jag verkligen kan rekomendera. Är så mycket för att sitta ner och ta en fika och prata massor i nån timme än att hela tiden vara på väg någonstans, folk i den här stan kan ju typ inte sitta still.
 
Sedan styrdes det vidare mot 21 Century. Alltså. Jisses. Är så GLAD över att jag hittade på den butiken när jag bara har någon dag kvar här i USA annars hade nog mitt konto varit länsat för länge sen. Därefter blev det att leta efter presenter. Tycker synd om mina vänner och min familj för min fantasi är kass. Ni kommer inte få I <3 NY tröjor iallafall jag lovar hahaha
 


This morning I meet up with Diana at Magnolia for some cupcakes and girltalk. Such a cute place. Then I basically  went crazy at 21 Century and after that I tried to find some presents for my friends and family.

TRAVELING

There is no way to be prepared for it, really. When you first get home from backpacking or living overseas, things do feel somewhat new again. The excitement blossoms when you first see your family and your friends.

The relief flows through you when you finally get your hands on that sandwich you’ve been craving, or when you finally get that bagel you’ve been dreaming of that’s actually more cream cheese than bagel.

For the first few days, you’re distracted by the novelty of it all, by the sheer appreciation for the good food that brings back memories of your childhood with every bite, and by the feeling of clean sheets when you climb into bed.

You revel in the beauty of a strong shower that feels like the world’s best massage; you’re giddy over the fact there is no math required in trying to figure out the time differences when going to call your family or your friends.

One day begins to blend into the next. Then suddenly, you wake up one morning and realize that this — this chapter right now — is temporarily permanent in the most suffocating of ways. You begin to realize that the life you once lived is gone. It feels like a dream that never really happened, like a life that wasn’t really yours.

You look around you now and there are hardly any traces of that experience left. Perhaps your skin is still sun-kissed, or maybe you have some hemp bracelets hugging your wrists that are soaked with memories from swimming in oceans around the world.

Maybe an old ATM card from an overseas bank is still in your wallet, or maybe you have a couple of random coins from different countries that mistakenly manage to fall into the cashier’s hand when you’re paying for something. “Whoops,” you say as you stuff them back away, “Sorry … don’t know how those got in there.”

You have clothes in drawers now; you have clothes, period. You’re back on the same number you had before you first left home. Proper shoes feel like wooden clogs after living your life in sandals. You’re no longer lost in a sea of accents, being whisked away to another country simply by saying hello to someone.

Suddenly the time becomes very important to the structure of your days. You rise and fall with the sun, but the days lose their luster; they just feel plain.

You yearn for things you can never go back to: moments that now only exist in memory, moments that were created by a specific group of people whose paths crossed at a specific point in time. Those moments feel like they are light years away from where you are and who you are right now.

It’s a difficult battle, finding your place after you come home from a big trip or traveling abroad. The transition is one that happens almost blindly and eerily naturally, as if your eyes were sealed shut and everything was on mute. “How did I get here?” you may find myself wondering sometimes. “Was that really… me? Was that really my life?

Everyone says the hardest part about coming home is that you’ve changed so much whilst everything stays the same. You start to feel awkward; you start to feel uncomfortable, and you start to finally feel the time and distance of how long you’ve been away. You want to be alone.

You hole yourself up in the dark and pretend that you’re just winding down from a long and hectic journey, that you just need a few days to get adjusted.

You seamlessly blend into a crowd like you never even left. No one knows what you’ve done, where you’ve gone or where you’ve been. No one knows how much you’ve challenged yourself, or that you’ve seen and experienced far off places around the world.

Instead, you become just another tired set of eyes on the train, another person rushing to work in the morning, another person waiting to order a cup of coffee.

There is a range of emotions and feelings that storm through you when you first move back home, but personally, I think one of the most difficult parts is comprehending all that you’ve done in the time you’ve been away.

It’s difficult to make sense of the whirlwind of experiences you’ve had, and every so often, it’s like you need to take a minute to realize that these fascinating, amazing adventures were, in fact, yours.

Everyone in life has a story, but there is something about your story that’s written in a very different way; yours is a story where the words call you to another place entirely. Your story is one that is lived on the road.

It’s difficult to go about your days knowing that there is more to be had, and it’s even more difficult feeling so ridiculously and undeniably drawn to that something that you feel sick over it.

You feel anxious, and FOMO rears its ugly head at the mention of any place you’ve not yet been to (or all those places you’re dying to return to). There is nothing wrong with going home, but it’s difficult to return back to the daily grind when you know there is more out there.

That’s when you start planning, and you start plotting. That’s when you start looking up photos of places you have no immediate plans to travel to. You look at a map of the world and you see a playground. It centers you and it calms you, but at the same time, your heart races because there is just so much that you have yet to discover.

“You’re so small and this place is so big, but don’t worry; you’ll see the world,” you tell yourself. You find faith again in what you once thought was lost. You can’t relive the past — that’s for certain — but if you are lucky enough, you can make moves that will help map out your future.

It’s never easy coming home from traveling, and it’s difficult to feel like the life you lived and loved never existed in reality. Maybe travel really is just a dream; I mean, that’s what people always tell us, right? You’re living the dream.

It seems that for some of us out there, travel is a dream we will never stop having.

 

source


EN SÅN DÄR DAG SOM BARA ÄR LITE BÄTTRE

 
Idag när jag vaknat, dushat och slängt i mig en tallrik med flingor, mjölk och färska bär bar det av mot Soho med Diana för en heeel dag bestående av shopping! Hittade massor, hon som är mer hemma på gatorna här i New York visade mig några riktiga guldkorn till affärer. På tal om guldkorn har jag nu Hermés i öronsnibbarna, hihiiiiiii. Vi åt lunch på ett riktigt 'local-place' och hann även spinna vidare på lite reseplaner. Så himla kul dag, känns som att jag skrattat flera timmar i sträck.
 
När jag kom tillbaka till west side ville Madeleine ut och ta en kvällsfika bara hon och jag, så först tog vi en lite längre promenad för att hon ville till Starbucks. Vi sprang mellan folk och larvade oss som tusan så båda tjöt av skratt hahaha. Min lilla plutt. Sedan satt vi där, hon med iste och jag med islatte och jag var så nära att börja gråta när hon detaljerat gick igenom hur vi på bästa sätt ska hålla kontakten. Kan inte beskriva hur mycket jag kommer sakna den här lilla sexåringen. 
 

 
Had such a great day today with my friend Diana. We went to downtown for shopping in Soho and it feels like I've been laughing for hours. Found so much as well. When I got back to west side my little girl M wanted to take a 'fika' so we went to Starbucks. We talked a lot about how to keep in touch now when I am about to leave. Can't describe how much I am going to miss her.

SNAPSHOTS FRÅN IGÅR OCH IDAG

1. Kaffe i trappen på Grand Central Terminal / 2. På väg mot Connecticut / 3. I väntan på bussen på west side / 4. Kaffe och scones on the run på Times Square
 
HEJ! Haha känns som att jag ständigt har en kaffe i handen när jag är ute någonstans. 
 
Igår åkte jag upp till Connecticut för att hälsa på min framtida värdfamilj som jag kommer vara au pair i! Åh det var sååå himla kul att träffa dem!! Måste erkänna att jag var superpirrig när jag satt på tåget men alltså, kunde verkligen inte blivit lyckligare över att det är hos just dem jag kommer spendera kommande år. Världens härligaste familj verkligen, är så himla glad bara.
 
Just nu sitter jag på Starbucks med en vaniljlatte och dagens andra bakverk haha och är inne på andra timmen över skype med min supersaknade Amna. ♥ Mindre än en vecka kvar tills jag kommer hem nu!
 


Took the train to CT today to meet my future host family for when I'm going as an au pair! They are really the best and I couldn't be happier. 
Right now I'm at Starbucks, drinking coffe and talking to one of my bf's on skype. 

SKRILLEX

 
Gårdagskvällen var annorlunda och kul. Sprang runt mellan klubbar i en fodralklänning och smala klackar med ett helt gäng svenska tjejer i New York. Kvällen började med att vi möttes upp på en restaurang där vi åt en jättegod middag vid 10-tiden och styrde sedan vidare mot en klubb där vi satt och pratade och drack champagne.
 
Sedan kilade vi vidare till en annan klubb för lite mer drinkar där vi möts av Sebastian Stan och Jesse Metcalfe. Tillslut styrde vi vidare mot kvällens sista stopp där vi hade bord precis bredvid dj-båset där Skrillex spelade. Hela kvällen igenom fick vi kila förbi alla köer och hade alltid folk som såg till att vi hade händerna fulla med drinkar. Haha så kul bara, kändes lite som på film.
 
Nu är det bara att tagga om till torsdag då vi ska se Tiesto. Får påminna mig själv om att allt faktiskt händer på riktigt hahaha.
 
Puss!
 

 
Last night was so much fun. Was running around in NYC with a whole bunch of other Swedish girls, dressed in a sleeve dress and high heels. At first we had dinner and then we went to a few clubs for drinks and then we saw Skrillex play at Provocateur. 
At Thursday night we're going to see Tiesto. Have to remind myself: this is actually for real, haha.

LOVE THIS CRAZY CITY

 
Idag hade jag och lilltjejen hela förmiddagen för oss själva så vi började med att kila ner några block för att hitta allt vi behöver för att ha hemma-spa nästa vecka. Sedan gick vi runt i Central Park och tog en långfika på Starbucks, kilade in i roliga affärer här på west side och hade picknick i en mysig park. 
 
På eftermiddagen tog jag bussen ner till Time Square för lite shopping. Fick med mig ljus från Voluspa som jag inte kan sluta lukta på, klänningar och någon topp. Var tvungen att fixa något att ha på mig tills imorgon och på lördag då det vankas utgång, alltså ATT GÅ UT I NEW YORK hahahaha är lite fööör exalterad. Så imorgon ska jag och en annan Frida på en middag och sedan vidare till någon klubb och på lördag ska jag ut med två störtsköna tjejer jag sprang på i Hamptons haha. Mina hostparents frågade nyss vad sjutton jag inte gått ut än för under veckan vi varit här i City haha. Men nuså, helt frisk igen så here we go!
 


Spent all morning with this little girl that I babysit for. We were at west side all day, had picnic in Central Park and had a 'fika' (can't find a good translation, I'm not writing refreshments and I can't say that we had coffe so?..) HOW EVER. Later I did some shopping cause I need something new to wear at Friday cause we're going out. It going to be so much fun and I'm so excited.

PÅ BÄTTRINGSVÄGEN

Dagens lite föör goda middag, mumma! Och som jag saknat broccoli haha!
 
Har vaknat till liv igen efter att ha legat nerbäddad precis hela dagen. Bor ju med världshistoriens sötaste tvillingar som har kilat in lite då och då för att försäkra sig om att jag är okej och kommit med festisar eftersom de är 'bättre än medicin'. Vet inte riktigt vad som hände men jag mår mycket bättre nu och tur är väl det så morgondagens planer inte spricker dem med!
 
 

NEW YORK CITY


Bild från igår när vi lekte runt i Central Park

Tänkte slänga in ett snabbt mobilinlägg och tala om att jag lever. Åkte dock på någon hemsk bacill av något slag så har legat mer eller mindre avdäckad i ett dygn. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon, har sååå mycket jag vill hinna med. Får dock påminna mig själv om att jag kommer spendera bra många helger det kommande året här inne. Måste fixa en klänning tills på fredag också då det vankas utgång! 

Puss!

BYE HAMPTONS AND THANKS FOR THE BEST SUMMER EVER

Väskorna är packade och alldeles strax kommer taxin och hämtar upp mig. Har fått en hejdå-puss och ätit grab-to-go sushi från Citarella för sista gången. Fick med mig en ljusblå kaffemugg textad 'Southampton' från en butik i stan som jag får tröstdricka mörkrostad Gevalia ur när jag längtar tillbaka. Kommer sakna det här stället så otroligt mycket. Människorna, stränderna, de otroligt söta centrumen och att bara köra runt och lyssna på lite för hög musik i bilen. Spela fotboll och simma runt i poolen med tvillingarna, äta sushi var och varannan dag haha och MAPLE SYRUP!!!!!!!!
 
Nu väntas två veckor inne på Manhattan innan det till slut bär av mot Sverige igen. Den här sommaren har slagit mina förväntningar tusen gånger om och jag är så himla, himla, himla glad över att jag fick chansen att spendera sommarmånaderna här. 
 
Puss, puss och puss

RSS 2.0